Ibland kan jag fundera på om det verkligen händer en massa som är värt att berätta här. Jag kan känna att om ni är intresserade av hur vi mår och hur vi har det så är det väl ändå bättre att ni hör av er till mig och frågar hur läget är? Allt idag är så bundet. Till nätet. Jag förstår att många idag känner sig ensamma för vet ni vad det är man för idag umgås man inte på samma sätt som man gjorde förr. 

Asch kommer att hålla den blogg vid liv för er få som läser den. 

Denna veckan ska jag iväg med Elvira för att kolla upp hennes eksem igen. Behöver få kollat om hon är känslig mot tomat, choklad, citrusfrukter och jordgubbar. Det är vad vi har sett på hennes eksem iaf.

öroninflammation har hon haft en i julas när vi var i Norrland dessutom. Sen håller vi tummar och tår att hon slipper fler. Upptäckte att Kåvepenin kan hon inte äta då hon får fruktansvärda eksem efteråt. Vi som fått hennes eksem till att läka helt nästan och så fick hon en sån smäll. 

Jag kämpar vidare med att finna min glöd för mitt jobb. Den finns där men matas ofta av vatten vilket gör att den släcks. Jag vill få i vedträn som sätter fart på den igen. Så nu ska jag göra ett försök. Ja alla säger att jag är en bra förskollärare. Men att behöva ändra sig hela tiden för att det kommer ny personal hela tiden det orkar man inte. Mycket därför min glöd har försvunnit. Glädjen över att jobba med barn. Det enbart pyr den brinner inte. 

Men när jag är hemma då brinner mitt hjärta för min fina familj. Den betyder allt!!! 😄 och snart om ca ett halvår byter jag efternamn och blir fru Zellman! 😊 😍