Jag har ett mål i livet och det är att få jobba som talpedagog. Det finns som utbildning men bara i stockholm på ett helt år och nej tack då hade jag tänkt i så fall att jag tog den på distans. Det hade varit så härligt. men visst förstår att det är mycket kunskap som ska in om språkstörningar med mera.

Men ja det är faktiskt en linje jag skulle vilja gå. tänk och få jobba med alla dessa barn som i dag har problem med olika språkljud eller överhuvudtaget svenska ord. det är en dröm minsann. =)

Igår när jag gick hem pratade jag med en kollega om det här att vår kommun förlorar förskollärare och att jag känner frustration över det. När jag började i kommunen hade vi 2 förskollärare på varje avdelning minst. Man hade bra diskussioner med både förskolläraren och barnskötarna. Idag e du ensam förskollärare på avdelningen. Du drar ett lass som är kopiöst tungt. Plus att du inte har den diskussionen längre. Jag saknar det och vill verkligen ha det. Men hur ska jag kunna få det igen när kollegor inte är motiverade att jobba? Byta kommun? Ja kanske det. Jag vet inte. :-/ för jag vill finnas nära för elvira plus att jag orkar inte att pendla heller tyvärr.