I måndags så åkte vi in till UMAS för att operera våran älskade ängel. Hon har som alla vet gomspalt och det var den vi opererade. När vi kom in på måndagen så skulle vi träffa alla möjliga människor. Först träffade vi avdelningspersonalen. Sen träffade vi avdelningens läkare. Sen var det dags för narkosläkaren som skulle bedöma om elvira kunde bli opererad dagen efter med tanke på att hon var förkyld. Sen var det dags för läkaren som skulle operera elvira. Magnus hette han. Ja och en som jobbade på avdelningen hette Linda så man kände sig väldigt trygg med personen som påminde en om sina syskon. tror där var någon som hette Camilla också om jag inte minns fel bland personalen...  Då fick vi också reda på att operationen skulle ta hela förmiddagen så vi inte tänkte att det tar bara en timme och nu hade det gått en timme varför har han inte ringt.... Ja ni förstår då börjar alla dem hemska tankarna. Så jag och fredrik ställde in oss på det att kommer ta hela förmiddagen. Sen var det iväg och träffa Audiologen och öronläkaren som skulle kolla om elvira behöver rör i sina öron 90 procent av alla barn som har gomspalt behöver det nämligen. Så när dem testade hennes hörsel så var det att hon hörde men bakom hennes trumhinnor var där mängder med vätska som låg och tryckte. så det blev rör också som skulle opereras in. sen skulle vi träffa barnläkaren på sjukhuset. Han fick vi till sist tag på och han undersökte både hjärta och lungor på elvira och allting var bra. Han såg då elviras eksem och sa och frågade om det hela. då berättade vi att vi trodde att det kunde vara mjölkallergi och han bekräftade det hela när vi berättade hur eksemet utvecklades. Jag sa även att hon hade varit väääääldigt hård i magen innan vi slutade också. Han sa då till oss att vi skulle inte ge henne mjölk under ett helt halvår och sedan pröva igen för att se om hon reagerade igen. JO och om eksemet så sa han att vi skulle fortsätta med kortisonet som vi har så länge det fanns eksem kvar. så nu gör jag det. så får vi se hur det hela går. Sen sa han också det att elvira har väldigt känslig hud och Cissi fredriks syster sa att det har dem i familjen. Hon har jätte känslig och hud och fredrik har också känslig hud. Nathan har också känslig hud. Så det blev  bara bekräftat. På sjukhuset hade dem blöjor och det var Pampers hade på elvira det lite mer än halva första dagen och sen började hon få utslag så jag bytte till liberos blöjor som vi hade med oss som tur var och prickarna försvann direkt. Efter alla läkarbesök och grejor så lyckades vi komma iväg och äta lite grann det var så fin kväll så jag hade klättrat på väggarna annars. Sen var det dags att sova. elvira somnade som en stock när vi var där och sov jätte bra alla nätterna.

Dag två tisdagen den stora dagen operationsdagen. den hemska dagen. Ja ni vet. Det började med att dem kom in och väckte oss klockan kvart över 6 om jag inte minns fel för att ge elvira något slag av englacreme var det ja. ja sånt som bedövar.... hon fick på båda händerna och ena foten så dem skulle kunna sätta in slangar där. Sen fick vi lite lugn och ro sen kom dem igen och frågade vem skulle följa med upp till sövningen och jag tog det ansvaret kände bara att det var nog bäst jag gjorde det.  Fredrik är känslig när det gäller och se både barn och husdjur må dåligt. Men även att se mig må dåligt. Men älskar honom för den han är. Kunde inte önskat mig någon bättre än honom. Sen ffick elvira en medicin som gjorde henne dåsig. ordentligt. Så sen skulle vi bege oss upp till ned sövningen klockan var då 7:40. Bara av att se hur dåsig hon blev av den medicinen gjorde ont i mig. Så jag höll i henne hela vägen ville inte släppa henne. När vi kom upp så började dem sätta på henne slangar och monitorer för att kolla blodtryck och allt. Hon fick lite syrgas sen sprutade dem in sövningsmedel och hon fick sova. Älskade ängeln kämpade hårt för att inte somna och så hon skrek för allt vad hon var gjord...... Det var inte skoj och se. HOn tålde en hel del sömnmedel så det tog ett tag innan hon somna. :'( Men när hon somnade så fick jag bege mig därifrån och dem fortsatte sitt arbete. Jag hann inte ens utanför rummet förrän jag började gråta. Usch det var inte skoj och se henne lida så.... Sen när jag kom ner på rummet grät jag åter igen fast denna gången var jag hos fredrik och kunde få en kram runt om mig. Vilket kändes så himla skönt. Sen var det bara att vänta. VI träffade en annan familj som hade ett barn som hade Läpp käk och gomspalt så dem var inne för sin 8:de operation barnet skulle "bara" dra ut 2 tänder. Så dem räknade knappt det som en operation. Vi pratade lite med dem medans vi åt frukost jag och fredrik. Det kändes bra att få prata lite med folk som varit med om sånt innan. Dem tyckte att vi skulle bege oss ut och få lite friskluft medans vi väntade och det hade jag i planerna redan innan. Så iväg for jag och fredrik sen och shoppade lite grann det vill säga elvira fick en ny leksak och en bok hon kan ha när hon badar. =) sen kom vi tillbaka hann duscha båda två och slappna av lite till innan de kom och sa att operationen hade gått bra och elvira mådde bra. Så det var bara att vänta på att vi skulle få gå upp till henne på uppvaket. Liten stund senare kom dem och sa att nu kan ni gå upp till henne. Jag nästan sprang upp ville så himla gärna upp till min älskade lilla ängel. När jag kom upp till henne så låg hon och sov fortfarande ganska hårt sövd. efter en liten stund reste hon sig fortfarande sovandes och så fick dem se till att hon lla sig ner igen,, Sen tog det ganska lång tid innan hon vaknade ordentligt och jag fick ta upp henne och mysa. Hon var vaken då ca 5 minuter sen somnade hon tryggt i min famn igen. Sen sov hon över 1 timme i min famn fatta vad mysigt och veta att man hade sin lilla ängel i famnen. Sen när vi skulle åka ner till fredrik så höll jag hennei famnen hela vägen och när vi kom ner till fredrik ville elvira till sin pappa och mysa lite. sen somna hon igen. HOn var inte vaken allt för långa stunder i början men det blev längre och längre och galning som hon är så var hon ute och sprang i korridoren redan samma kväll. Dem trodde inte det var sant och se henne springa så. HOn var helt uppåt väggarna hon skulle ta i fatt allt hon sovit... *s* Så morfinet tog dem bort samma kväll ochs en fick hon bedövningsmedel hela natten och på onsdagen kunde vi få åka hem, Visst hon har ont i mellanåt det märker vi och jag fick order om att när hon har ont skulle jag ge henne alvedon så det har hon fått när jag märker att hon verkar ha ont. Kan ju säga som så att vi är inte oroade över munnen längre nu är det öronen vi är jätte oroade över. Elviras öron var väääldigt infekterade när hon opererades och det märker vi på henne. Hon är på öronen och pillar. Så jag hoppas att antibiotikan tar inflammationerna annars vet jag inte vad jag gör. Vi har droppar vi ska droppa i hennes öron 2 gånger om dagen också. så skam den som ger sig. Jag ska verkligen se tilla tt hon blir bra. Hoppas bara att det blir snart... Har det inte gett mig sig innan måndag så får jag ringa och höra vad jag ska göra. för dem sa att vi skulle vara jätte försiktiga när det gällde öronen hennes. Det pga att talet ska kunna utvecklas som det ska.

Ja som sagt läkaren kom och pratade med oss och sa att elvira hade jätte bra muskelfästen som gjorde att operationen blev bra. och det betvivlar jag inte ska jag säga er. Nu hoppas vi bara att det löser sig med öronen också. Så ska det nog inte vara några problem för min lilla ängel. =)

Ja nu har ni fått en hel del om operationen vi  är nu hemma och ingen napp här inte används och jag tänker kämpa med det tills hon inte vill ha längre. Det kommer kännas såååå skönt i så fall då gör vi av med alla nappar. =)

Ha det underbart alla vänner där ute! kram Gunilla, Fredrik och Elvira.