Alltid lika tungt att börja om när man varit ledig några dagar extra. Däremot kändes det annorlunda denna gången. Som förskollärare är det ständigt nya människor att träffa andra som det är dags att avsluta sin relation med. Ja ni vet, inskolning och överinskolning. Vilket vi hållt på med ganska så intensivt just nu en period. Men nu håller det på att lugna ner sig och vi kan hitta på små projekt eller som vi vill kalla det upplevelser för barnen.

När man har inskolningar gör man verkligen sitt bästa och visar att här är det tryggt ni kan lita på oss. Även när man ser hur barnet och föräldern verkligen inte vill skiljas. Man känner på sig redan från första stund att det kan bli tufft. Men man vet att det kommer att bli bra. Så rätt vad det är vänder det. Det är då man kan glädjas åt allt hårt slit man gjort och barnen bara springer in med ett stort leende.

Samtidigt vågar man inte riktigt slappna av oavsett när det vänder. För även om en inskolning går bra från början så kommer det oftast ett bakslag och barnet blir ledset. Men då får man komma på nya idéer för att få det till att bli glad igen.

Det är lite så min vardag ser ut. Förr skolade man inpå hösten idag skolar man in året runt känns det som. För idag behöver föräldrar lämna på lite olika tidpunkter under året. Men vad gör det man får anpassa verksamheten så att den fungerar ändå.

Aja efter jobbet gick jag en promenad när vi hade ätit då fastnade jag en liten stund vid bäcken som ringlar genom hålan. Jag bara stod där och mindes hur jag gick runder i den med mina gummistövlar när jag var liten när det var så där lite vatten som det var idag. Så ni får en bild på var det var jag stannade en stund.
Tack för idag!